från drömdagboken (mardröm) / from the dream diary (nightmare)

I natt hade jag en mycket förvirrad mardröm, i alla fall var den mycket förvirrad när jag försökte skriva ned den i drömdagboken. Jag transkriberar - som vanligt - utan att försköna och redigera [men med några förklaringar; de står i såna här kantiga parenteser]. Så här står det:

25/1 2010 kl. 01.42 (efter chilli con carne...)

Det går en mördare lös... (Mycket obehaglig känsla vid uppvaknandet. Hjärtklappning) Vi är några stycken som sover i sovsäck utanför matan [matbespisningen] på Sörbyskolan [min gamla skola i Gävle]. Inga tält, bara sovsäckar. En fågel är död. Jag har dödat en fågel av misstag, i desperation. Misstaget är att kasta den i busken. Det är kanske inte jag som dödat den. Någon har desperat dödat fågeln och kastat den i busken. Den blev stampad på huvudet till slut. Det är flera CDer och kassetter i en komplicerad maskin. Hon som jag har ett speciellt förhållande till är besviken över att jag inte har just den sången (som jag spelat in åt henne). Det är dunkelt/mörkt och mycket, mycket obehagligt. Kanske vi är fåglar (?!??!) allihop..? Jag är mycket, mycket rädd, och fortfarande mycket rädd när jag vaknar. Jag vet inte helt hur jag ska klara att beskriva det ohygge och obehag/skräck jag känner. Och i vart fall varför. Det är något med fåglar. Kanske är vi alla fåglar (i sovsäckar?!?). En fågel har fått sitt huvud stampat på och blivit kastad i buskarna av någon. Jag är livrädd för att bli nästa offer, samtidigt som jag känner att det är jag som är mördaren. Det är bara smörsånger i den där maskinen med olika kassetter och CDer. Den har en frontpanel med många öppnigar. Varje CD och kassett har bara en låt var. Jag sticker ut av min sovsäck, eller i alla fall delar av mig sticker ut. Det är absolut inte bra (naturligtvis!!! Minns hur viktigt det var att inga kroppdelar stack utanför täcket när jag var liten, det var livsfarligt!!!). Jag försöker att inte ligga längst ut bland de som ligger där. Försöker att hålla mig i mitten, men det är svårt eftersom vi faktiskt inte är så många. Kanske är vi 3-4 stycken, möjligen 5... Anders M. är absolut där. Jag får hela tiden som jag skriver en känsla av att jag ljuger, att det är jag som är falsk. Jag ljuger om fågeln, jag ljuger om den låten jag inte har med. Varför. Jag vet att det är min tur. Jag är nästa som ska dö och jag kan inte göra något med det. Och jag är den som ska utföra en ohygglig handling. Jag är både offer och gärningsman på ett sätt som jag nu omöjligt kan förklara. Det var definitivt ett misstag att kasta den döda fågeln in i buskarna/ned på parkeringen. Varför måste vi vara där utanför matbespisningen? Jag mår mycket dåligt av hela situationen. Fågeln var inte helt naturlig, kanske den hade en knapp (som man trycker på) som ett öga. Kanske den var mekanisk... Men det är hela tiden något som jag inte får att stämma. Jag vet något i drömmen som jag inte vet nu efteråt. Jag har en föraning om något. Jag vet vem och varför i drömmen och det är nog inte jag i alla fall, men det är någon jag är glad i (gillar). Det kan vara att Anders är den där kvinnan som jag pratar med om musiken. Någon jag gillar blir nästa offer. Jag går, på någon tidspunkt, över skolgården och möter några lärare. (nu knakar det i golvplankorna här hemma och jag känner att jag fortfarande är rädd efter den mardrömmen, som jag nog måste deffiniera det som). I en sekvens går jag också mot Andersberg, men det hänger inte helt ihop med resten av drömmen. Jonas B. är också där då.
Nu fortsätter jag att skriva bara för att försøka komma ihåg vad det är jag inte får tag på, men jag tror inte jag får tag i mer av den drömmen. Jag skulle så gärna vilja sätta fingret på det där som hela tiden smiter undan mitt medvetande. Kanske är det något som är tabu, något som är så hemskt att jag inte ens låter mig själv komma ihåg det så här efteråt. Jag måste i alla fall passa så att inga delar av kroppen sticker ut, men det gör de i alla fall. Jag tror faktiskt att jag kanske förråder någon (!!! Tabu!). Att jag är orsak till att någon blir nästa offer. Att jag utpekar nästa offer... Det är något som är skrivet på en lapp eller i ett brev...

Last night I had a very confusing nightmare, in all cases it was very confused when I tried to write it down in my dream diary. I transcribe - as usual - as it stands and without any changes [but with some explanations, in angular brackets like this]. Here you are:

There´s a killer on the loose ... (Very unpleasant feeling on awakening. Heart pounding) We are a few who sleep in sleeping bags outside Matan [the catneen] on the Sörby school [my old school in Gävle]. No tent, just sleeping bags. A bird is dead. I killed a bird by mistake, in desperation. The mistake is to throw it in the bush. Perhaps it is not me who killed it. Someone has killed the bird and thrown it into the bush in desperation. It was stomped on its head to finish it off. There are several CDs and cassettes in a complicated machine. She whom I have a special relationship to is disappointed that I did not bring that song (the one I recorded for her). It´s dark and very, very unpleasant. Perhaps we are birds (?!??!) all of us ..? I am very, very scared, and still very scared when I wake up. I do not know quite how to describe the horror and discomfort / fear I feel. And in any case why. Theres something about birds. Maybe we are all birds (in sleeping bags ?!?). A bird has had his head stomped on and has been thrown into the bushes by someone. I'm afraid of becoming the next victim, while I feel it is me who is the murderer. There´s just soft songs in that machine with different cassettes and CDs. It has a front panel with many openings. The CDs and cassettes only have one track each. I stick out of my sleeping bag, or at least parts of me are sticking out. That is definitely not good (of course! Remember how important it was that no body parts was sticking out off the blanket when I was little, it was absolutely vital!!!). Trying to keep myself in the middle, but it is hard because we really are not that manyWe are maybe 3-4, perhaps 5... Anders M. is definitely there. I keep getting a feeling, when I´m writing, that I'm lying, it ´s me who is fake. I lied about the bird, I lied about the song I do not have. Why. I know it's my turn. I'm the next to die and I cant do anything with it. And I'm the one to carry out a gruesome act. I am both victim and perpetrator in a way that I can not possibly explain. It was definitely a mistake to throw the dead bird into the bushes / down in the parking lot. Why must we be there outside the canteen? The whole situation is very bad. The bird was not entirely natural, perhaps it had a button as an eye. Perhaps it was mechanical ... But there is always something I do not get to. I know something in the dream that I did not know afterwards. I have a hunch about something. I know who and why in the dream and it's probably not me anyway, but it's someone I care for (like). It may be that Anders is the woman who I talk to about music. Someone I love will be the next victim. I do, at some point, cross the schoolyard and meet some teachers. (now there´s a creaking in the floorboards at home and I feel that I am still scared after the nightmare). In another sequence I also go to Andersberg, but that is not fully connected to the rest of the dream. Jonas B. is also there then.
Now, I continue to write just to try to remember what it is I do not get hold of, but I do not think I will get hold of more of that dream. I would really like to put my finger on it, but it keeps slipping away from my consciousness. Maybe it's something that is taboo, something that is so horrible that I do not even allow myself to remember it. I must in all cases see to it that no body parts are sticking out. I think perhaps I betray someone (!!! Taboo!). Maybe I´m the reason for the next victim. That I point out the next victim... Thre´s also something that is written on a note or in a letter...