Jag är absolut ingen våldsam man, långt ifrån faktiskt, men av och till i drömmen...
31/7 2010 kl. 08.30
"Jag håller på att ta livet av en man. Han står bakom en låg vägg och jag snurrar halsduken runt hans hals och drar till allt vad jag orkar. Både han och jag vet varför jag gör det och det är en slags överenskommelse. Det är dock lite besvärligt och jag är inte helt säker på om jag får till det ordentligt. Han vrider och vänder sig och jag måste ta nya tag hela tiden. Jag tror att han dör till slut. Det enda jag tagit i är en fjärrkontroll och jag torkar av den på tröjan så att det inte ska vara fingeravtryck."
I´m absolutely not a violent man, but somtimes, in my dreams, I do really violent things.
"I am about to kill a man. He stands behind a low wall and I twirl a scarf around his neck and I pull with all my might. Both he and I know why I do it and it´s a kind of agreement. It is however, a bit awkward and I'm not quite sure if I get it done properly. He twists and turns and I have to adjust the scarf all the time. I think he dies in the end. The only thing I've put my fingers on is a remote controle and I wipe it clean with my shirt so that there won´t be any fingerprints."
" I sommarstugan, på baksidan. När jag kommer till fots ned från vägen kommer det en skata mot mig. Den kommer helt fram till mina fötter. Den ser skadad ut. Den hoppar helt fram till mig utan att vara det minsta rädd. Jag har en känsla av att jag har hört talas om den här skatan förut. Den är faktiskt mycket skadad. Den är så närgången att jag sätter foten på den, mer eller mindre med flit, för att göra slut på den. Jag trampar till på kroppen, men huvudet sticker ut. Jag tar bort foten innan nacken bräcker, det är nåt med sättet den ser på mig som får mig att stoppa. Jag ser på skatan som nu ligger på sidan på gräset. Så säger jag "Vad heter du?" Och skatan svarar hest " Vad heter du?" Svaret är helt tydligt även om det är hest: Den härmar mig perfekt. Jag säger ett par andra ord och meningar för att testa och varje gång upprepar skatan felfritt men hest. Jag börjar ångra på att jag trampade på den. Den ser på mig och det kommer blod ur näbben. Jag plockar fram kameran för att få en filmsnutt till bloggen [min andra blogg] och som bevis till alla som jag måste berätta det här för, men det är visst för sent. Vad jag än säger så ligger skatan bara där och ser på mig utan att upprepa mina ord. Mamma, E och E dyker upp. Jag berättar att skatan pratade. Vi står en bit bort och medan jag berättar ser jag hur skatan hostar till och det sprutar blod och inälvor i en kaskad ut av näbben. Jag förstår att det är slut med skatan. E vill gå fram till den men jag stoppar honom, man vet ju aldrig med fåglar, de kan ha sjukdomar. Jag ångrar verkligen på att jag trampade på den. Det är ett par andra närgångna djur där också: En katt och två andra fåglar, men de är inta alls så speciella som skatan."
"In the summer cottage. When I walk down from the road there is a magpie coming toward me. It comes right up to my feet. It looks hurt. It jumps right up to me without the least fear. I have a feeling that I have heard of this magpie before. It's actually very hurt. It is so intimate that I put my foot on it, more or less on purpose, to put an end to it. My foot is on its body, but head is free. I take away my foot before neck breaks, it is something with the way it looks at me that makes me stop. I look at the magpie, which now lies on its side on the grass. So I say "What's your name?" And the magpie answer hoarsely, "What's your name?" The answer is quite clear even if it is hoarse: The magpie mimic me perfectly. I say a few other words and sentences to test it, and each time it repeats flawlessly but hoarsely. I'm starting to regret that I stepped on it. It looks at me and blood comes out of its beak. I pick up the camera to get a short clip for the blog [my other blog] and as proof to all that I have to tell about this, but it is certainly too late. The magpie just lay there and look at me without repeating my words. Mom, E and E show up. I tell them that the magpie was talking. We are some distance away and while I tell them, I see how the magpie coughs until blood and guts spurts in a cascade out of the beak. I understand that it is the end of the magpie. E wants to go up to it but I stop him, you never know with birds, they can have diseases. I really regret that I stepped on it. There are a couple of other nosy animals there as well: A cat and two other birds, but they take nearly as special as the magpie. "
pre-script: Jag slutade med nikotin för ett par år sedan.
31/7 2010 kl. 08.00
"Jag är på fest. Först är det väldigt trevligt och få människor. Nästan bara nya människor och de flesta från Sverige fast det är i Norge. Vi sitter i soffor runt ett bord. Alla röker massor och jag "lånar" cigg och röker massor också. Jag har ingen egen dricka men jag dricker också massor. Röken ligger tätt. Det kommer en man med ett litet barn (kanske 2 år) som han sätter på golvet vid sidan av där jag sitter, jag får dåligt samvete men röker vidare ändå. Barnet har alltför stort huvud och ramlar bakåt av tyngden. Plötsligt kommer det många flera människor och det är liksom inte trevligt längre. Säkert 30-40 människor nu. De flesta dansar på ett stort golv. Flera är klädda som proffesionella dansare [...] En som står vid sidan av mig säger att det är ungefär som på fäktningen. Jag säger att jag inte hade en aning om att han fäktades. Han vill inte prata om det. Nu är det liksom inte längre lov att röka inne, men det kommer rök ut av min munn och näsa. Jag ska till att släcka ciggen, men jag har ingen cigg. Det fortsätter att välla ut rök ur mun och näsa trots att jag inte har nån cigg. Det är lite pinsamt och jag borde gå ut på balkongen där de andra rökarna är, men det är vinter och jag har varken skor eller strumpor."
pre-script: I stoped using nicotine a couple of years ago.
"I'm at a party. First, it is very nice and just a few people. Almost only new people and most of them from Sweden, even though it is in Norway. We sit in couches around a table. Everyone smokes a lot and I "borrow" cigarettes and I smoke a lot also. I have no drink of my own but I drink a lot too. The smoke is dense. There comes a man with a small child (maybe two years old) as he sits the child down on the floor beside where I sit, I feel guilty but I keep smoking. The childs head is too big and the child falls backwards by the weight. Suddenly, there´s many more people and it´s not as nice anymore. Probably 30-40 people now. Most people are dancing on a large floor. Several are dressed like professional dancers [...] One who stands by my side says it's like the fencing. I say that I had no idea he was a fencer. He wont talk about it. Now it's no longer allowed to smoke inside, but smoke comes out of my mouth and nose. I'm going to put out the cigarette, but I have no cigarette. It continues to gush out smoke from my mouth and nose even though I don´t have a smoke. It's a bit embarrassing and I should go out to the balcony where the other smokers are, but it´s winter and I have no shoes or socks."
En fantastisk dröm, där jag mötte en av mina idoler, i natt. Billy Gibbons från ZZ Top.
16/9 2010 kl. 03.10
"En av bröderna Gibbons från ZZ Top är på besök [ja, när jag är vaken vet jag att de inte är bröder]. Det är i en lägenhet. Vi sitter runt ett bord innan han kommer och ingen vet att han ska komma. Det är en slags intevjusituation med ett par yngre musiker. Studentradion eller nåt sånt, men det är absolut hemma hos någon. De två unga musikerna blir mycket upphetsade när de förstår att det är Billy Gibbons som är på väg upp i hissen (som går rätt in i lägenheten). Jag tycker naturligtvis också att det är toppen. Han kommer in i rummet och är mycket distingerad. Han har inte långt skägg längre, bara ett dammsugarmunstycke (litet skägg). Han handhälsar och pratar artigt med alla. Det är en döv ung dam i sällskapet och det blir lite förvirring när han ska prata med henne. Hon babblar i väg på teckenspråk innan tolken hinner översätta. Billy tar det med ro och det går bra i alla fall. Någon refererar till en artikel där det har stått att svenskarna lever längre än andra och det är på grund av att de badar i Östersjön. Gibbons förstår inte helt vad det är och jag försöker förklara att det är ett innanhav med 50/50 salt och sött vatten. När han förstår verkar det som om det bryr honom långt upp i arslet [dvs inte alls]. Men han är fortfarande hela tiden polite. Det är liksom så underligt att se honom med så lite skägg, men han är ju gammal förståss och vill väl slappa av lite utan att bli igenkänd överallt. Jag pratar ganska mycket med honom men känner att min engelska är lite stapplande och stakato. Så är jag tvungen att gå och jag tar i hand och säger "nice to have met you" och andra saker av typen "you´re a living legend" osv. Jag tar på mig en tung ytterrock och pappas gamla pälshatt och går ut. Väl ute kommer jag på: "Helvete! Jag måste ju få en bild av mig själv och Billy Gibbons!!!" Jag löper tillbaka upp för trapporna och in i lägenheten. I hallen ser jag i spegeln om jag ska, eller inte ska ha på pälshatten. Bestämmer mig fort för att behålla hatten på, det blir coolt och lite crazy. Så går jag in i vardagsrummet där Billy nu sitter i en soffa vid sidan av min fru. Först tycker jag att det ser ut som om han tafsar på henne, men så ser jag att jag tog fel. Jag tar fram kameran och frågar om det är möjligt att få ta en bild tillsammans med honom. Först börjar han prata om en fotosession han ska ha senare på dagen och att det är liksom den fotografen som har ensamrätt. Jag blir mycket besviken (jag tänker på vilket cred det ville ge mig när jag lägger bilderna på bloggen). Men så mjuknar han och säger att "...she probably wouldn´t mind..." och då ser jag min chans. Jag sätter mig på huk vid sidan av soffan och håller upp kameran framför oss. Det måste vara en mycket speciell lins, för även om jag bara håller kameran på armslängds avstånd, blir vi bägge med i helfigur. Jag har mitt skägg. Dett blir fantastiskt bra, jag tänker på bloggen, men berättar inte för Billy att jag har för avsikt att publisera bilderna. Vi håller huvudena intill varandra och poserar och så plötsligt börjar han kyssa på mig!!! Som om det var helt naturligt när man tar fanbilder... Jag tycker det är lite underligt, men låter honom hålla på, annars blir det ju inga bilder. Och förresten så blir det ju riktigt bra kuriosa med bilder där Billy Gibbons pussar mig. Jag är rädd för att det är för mörkt och att bilderna ska bli suddiga, så jag tar så många jag kan för säkerhets skull. Det blir nog 5-6 stycken. Jag är mycket nöjd när vi är färdiga! Detta blir smaskens på bloggen: Kysst av Billy Gibbons!!! Jag är blöt i ansiktet av kyssningen."
A fantastic dream where I met one of my idols last night. Billy Gibbons from ZZ Top.
"One of the Gibbons brothers from ZZ Top is on a visit [yes, when I'm awake, I know that they are not brothers]. It´s in an apartment. Before he comes, we sit around a table and nobody knows that he will come. It´s a kind interview situation with a pair of young musicians. Student radio or something like that, but it is absolutely in somebodys home. The two young musicians become very excited when they learn that it's Billy Gibbons who is coming up the elevator (which goes right into in the apartment). I too think that it´s great of course. He enters the room and is very distinguished. He has no long beard anymore, just a small beard that looks like a vacuum cleaner mouth piece. He hand-greet and speak politely to everyone. There is a deaf young lady in the company and it gets a little confused when he is talking to her. She babbles away in sign language before the interpreter has time to translate. Billy stays calm and does well in any case. Someone refers to an article in which it has been stated that Swedes live longer than others and that is because they swim in the Baltic Sea. Gibbons do not fully understand what it is and I try to explain that it is an inland sea with 50/50 salt and fresh water. As he understands, it seems that he cares shit about it [ie not at all]. But he is still always polite. It's kind of strange to see him with so little beard, but he's old off course and wants to relax a little without being recognized everywhere. I talk a lot with him but feel that my English is a bit hesitant and stakato. Then I have to go and I shake hands with him and say "nice to have met You" and other things like "you're a living legend" and so on. I put on a heavy overcoat and dad's old fur hat and go out. Once outside, I think: "Hell, I've got to get a picture of myself and Billy Gibbons!" I run back up the stairs and into the apartment. In the hall, I look in the mirror if I should or should not wear fur hats. I quickly decide to keep the hat on, it will be cool and a little crazy. So I go into the living room where Billy is now sitting on a couch beside my wife. First, I think it looks as if he is fondling her, but then I see that I was wrong. I take out the camera and ask if it is possible for me to take a picture with him. First, he starts talking about a photo shoot he will have later in the day and it's like that that photographer has exclusive rights to pictures. I get very disappointed (I think of what cred it would to give me if I put the pictures on the blog). But then he softens and says that "... she probably would not mind ..." and then I see my chance. I squatt beside the couch and hold up the camera in front of us. It must be a very special lens, because even if I just hold the camera at arm's length, we are both in full figure in the picture. I have my beard. This is fantastic, I think of the blog, but do not tell Billy that I intend to publish the pictures. We keep our heads next to each other and pose and then suddenly he starts to kiss me! As if it was only natural when one takes fan pictures... I think it's a bit strange, but I let him keep it up, otherwise, there will be no pictures. And by the way, it will be a really good novelty with pictures where Billy Gibbons kisses me. I'm afraid it's too dark and the images will be blurred, so I take as many as I can to make sure. Probably 5-6 photographs. I am very happy when we are finished! This will be yummy on the blog: Kissed by Billy Gibbons! I'm wet in the face from the kisses."
En till konstrelaterad dröm från den gångna sommaren.
27/7 2010 kl. 09.10
"E i björndräkt. Jag är också utklädd. Vi är på Romsås. Det är slitet. Jag svär och när någon opponerar sig ber jag dem gå och se på centret, hur jävligt det ser ut där. Men jag säger att ateljéen i alla fall har motstått den ultimata testen eftersom vi varit borta i två veckor, men så kommer jag på att jag faktist inte kollat om det är ok ännu. Jag har sytt både E´s dräkt och min. Jag tänker att detta blir bra konst och jag ska sy flera dräkter. Jag ska uppträda i dräkterna, men de blir också bra som konst på galgar. Det var lätt att sy dräkterna.
Another arts-related dream from the past summer.
"E in a bear costume. I am also dressed up in a costume. We are in Romsås. It is worn. I swear and when someone has objections, I tell them to go and look at the center, how bad it looks. But I say that my studio in any case has withstood the ultimate test because we have been away for two weeks, but then I realized that I actually havn´t not checked if it is still ok. I have sewn both E's and my costume. I think that this will make great art and I will sew several outfits. I will performe in the costumes, but they will also look good as art on hangers. It was easy to sew the costumes.
"Simmar med en tvättbjörn i en bassäng på ett torg. det är flera tvättbjörnar där. Vi har en hund med. Tvättbjörnen är lite som en hund också, väldigt söt och nästan helt orädd. Jag klappar den och vill nästan ta med den till festen som vi ska på. Det är en jättefest [...]. Vi är 53 stycken, i ett amfi, som ska åka på fest. Innan är det nästan som en svensexa. Det är en bil och det finns ett erbjudande eller en tävling om att köra bilen med mig liggande i bakluckan. Det verkar först attraktivt för några kaxiga invandrarungdomar eftersom bilen ser riktigt cool ut nedifrån, men när man väl kommer upp är det liksom bara ett chassi av en racerbil. Ingen vill köra och det dags att samlas och åka till festen. Min bil är nyreparerad och nybesiktad, men jag ska inte köra. Jag får åka med någon annan, Hans kanske. Det är samling vid amfiet på torget. Det står en basketkorg jättehögt (!) uppe på en sockel som är i en jättesnöhög. Jag är uppe vid korgen och kastar tillbaka de frisbeer som folk kastar upp mot korgen. Plötsligt inser jag hur högt det är och får svindel. Jag har höjdskräck och det är otroligt obehagligt. Jag förstår först inte hur jag kom upp, men så inser jag som tur är att det inte är så brant på andra sidan och jag kan komma helskinnad ned. Dessutom är det ju snö där, visserligen skitig snö, men mjuk i alla fall. Så ska vi till festen, men först måste vi hämta dricka. Vi kommer till en källare med gallerdörr som någon har en nyckel till. Nere i källaren är ett stort rum där många människor har lagrat sitt drick till den här speciella helgen. Jag hojjar av upphetsning när jag ser låda på låda på låda med öl och vin (men mest öl). Jag känner mig otroligt upprymd och säger nåt i stil med att här skulle man kunna stanna i flera månader utan att gå tom."
"I am swimming with a raccoon in a pool in a square. There are several racoons there. We have a dog. The raccoon is a bit like a dog too, very cute and almost fearless. I patt it and I almost want take it to the party where we are going. It is a giant celebration [...]. We are 53 people, in an amfi theatre, who are going to the party. Before that, it's almost like a bachelor party. There is a car and there is an offer or a competition for anyone to drive the car with me lying in the trunk. At first it seems attractive to some cocky young immigrants because the car looks really cool below, but when you get up, it´s like just a chassis of a racing car. No one wants to drive and it's time to come together and go to the party. My car have been repaired, but I will not drive it. I may go with someone else, maybe Hans. There is a basketball basket high atop a pedestal which is in a gigant pile of snow. I am up by the basket and I throw back the frisbees that people throw up. Suddenly I realize how high up it is and I get dizzy. I have a fear of heights and it is incredibly uncomfortable. I do not understand how I got up in the first place, but I realize that luckily it´s not as steep on the other side and I can get safely down. Moreover there´s snow, admittedly dirty snow, but soft in all cases. Then we are off to the party, but first we must get the drinks. We are going to a basement door with a grid that someone has a key to. Down in the basement there is a large room where many people have stored their drinks for this special weekend. I shout out of excitement when I see box after box after box of beer and wine (but mostly beer). I feel incredibly excited and I say something to the effect that here one could stay for months without going empty for drinks."
As I´ve told you before, some mornings I wake up with just a song in my head. That is, I can´t remember any dreams but there is a song going over and over again in my head. It´s as if it´s a theme song for a dream, but I can´t get to the actual dream. This mornig I woke up with "She Goes To Finos", by The Toy Dolls, grinding in my brain, a song I haven´t listened to for years...
I dag tänkte jag att jag skulle köra en konstspecial, eftersom nattduksbord är med på Trøndelagsutstillingen 2010 just nu. Det händer sig nämligen att jag drömmer om konst, även om det är förvånansvärt sällan.
24/7 2010 kl. 09.30
"Först målar jag fönsterkarmarna i ett hyreshus (ca 1950tal) med vit färg. Huset är tegel. Senare kommer jag tillbaka med stora pappersark, smala penslar och silverfärg. Nu spänner jag upp pappersark över fönstren och så följer jag linjerna med silverfärg. På en del ställen är det plexiglas i mellan, det är för att jag ska kunna trasea [följa linjerna, av engelska trase] handtag och liknande. Det ska bli konst. Det blir fint tror jag och jag är mycket noga och målar tunna, tunna silverlinjer. Det måste till flera ark för att täcka ett helt fönster. En som bor i huset undrar surt vad jag håller på med. Jag låtsas som om jag målar fönsterkarmarna. Jag har med mig svärdsläparen [specialpensel som man drar tunna linjer med], men det är inte den jag använder. Silverfärgen är otroligt dryg och jag målar mycket noggranna linjer. Jag klantar till det och målar på själva karmen utan att det är spänt upp papper först, det är irriterande eftersom det blir en massa dubbeljobb. Jag ångrar på att jag började med fönstren och inte med en fin dörr/fönsterkombo [se illustration]. Typiskt med teakträ i smala lister. När jag ska flytta till ett nytt ställe tappar jag penseln och den rullar i väg nedför en backe. Inte så väldigt långt, men långt nog (och in i några buskar) för att det ska vara irriterande. [...] Den sura mannen som frågar vad jag gör tycker att jag kunde ha gjort ett bättre underarbete. Jag svarar inte, jag kan ju inte säga att det är konst. Någon råkar knuffa mig lite så att strecket blir vingligt, men jag klarar att rätta upp det. Jag är väldigt stadig på handen."
Today I thought I would run an art special, as nightstand is part of Trøndelagsutstillingen 2010 right now. It actually happens that I dream about art, although it´s surprisingly rare.
"First I paint the window frames in a block of flats (from the 1950s) with white paint. The house is a brick house. Later, I return with large sheets of paper, thin brushes and silver paint. Now I put up sheets of paper over the windows and I star to follow the lines with silver. In a some places there is plexiglass in between, that´s for me to trase the handles and the like. It´s going to be art. It will be nice I think and I am very careful and paint thin, thin silver lines. I need multiple sheets to cover an entire window. One who lives in the house asks angrily what I'm doing. I pretend that I'm painting the window frames. I have with me my pinstriping brush [special brush that you use to draw thin lines], but that´s not the one I use. The silver paint is incredibly intens and I paint very detailed lines. I regret that I started with windows and not with a nice door / window combo [see illustration]. Typical with narrow strips of teakwood. When I move to a new place I drop the brush and it rolls off down a hill. Not so very far, but far enough (and into some bushes) for it to be annoying. [...] The angry man who asks what I´m doing, thinks that I should have done a better job. I do not answer, I can not tell him it's art. Someone happen to nudge me a bit so that the line becomes wobbly, but I can correct it. I´ve got a very steady hand. "
En semilucid dröm från i sommar. Eller snarare en dröm som ville bli lucid, men som inte fick till det. Som jag sagt förut är det att räkna fingrar en teknik för att avgöra om man drömmer eller inte.
23/7 2010 kl.09.55
"Små leksaker på skrivbordet börjar röra på sig av sig själv. Små grå figurer. Jag anar ugglor i mossen och räknar fingrar.Det är fem fingrar hur många gånger jag än räknar!!! Underligt. Jag ropar till mig E och E för att de också ska få se. Kanske det är några små insekter som får leksakerna att röra på sig..? Jag räknar fingrarna igen och så vaknar jag..."
A semilucid dream from this summer. Or rather, a dream that wanted to be lucid, but who did not get there. As I said before, to count fingers is a technique for determining whether or not you are dreaming.
"Small toys on my desk starts to move by themselfs. Small gray shapes. I think there is something fishy going on and start counting my fingers. There are five fingers no matter how many times I count! Strange. I cry out to E and E so that they will also see it. Perhaps there are some small insects that make the toys move ..? I count my fingers again and then I wake up ... "
