från drömdagboken / from the dream diary

Ett litet förtydligande: Sportster är en Harley-Davidsonmodell


31/10 2010 kl. 09.27

"Små leksaksfigurer har huvuden som sportstertankar.
De går omkring två och två med samma lack. Först är de små, så är de stora så att tankarna är i naturlig (Sportster) storlek.
Först tänker jag att de inte går att använda, sedan inser jag hur coolt det är med tank med ögon. Det är många av de märkliga figurerna, men det är hela tiden två och två med samma färgsättning. Det är en massa andra människor också.

I en annan sekvens är det djur som blivit färgade röda. En sömngångarliknande apa med avlångt huvud och en slags pudelaktig hund har blivit färgade helt mörkt röda. Jag går lite omväg för att slippa komma nära de där djuren, jag tycker att de är obehagliga men inte farliga, jag vill inte vara nära dem.

Så är det vid en frostig vit gräsmatta, det liknar en fotbollsplan. Jag och E turas om att sparka en fotboll. I målet har jag tappat en liten metallpryl. Det är visst en slags näspropp (!) i kromad metall.
Det är väldigt viktigt att jag hittar den, men ingen annan förstår hur viktigt det är."



A small clarification: Sportster is a Harley-Davidson model

"Small toy figures have heads made of Sportster tanks.
They go about in pairs with similar paint jobs. First, they are small, then they are large (natural Sportster size).
At first, I think that they can not be used, then I realize how cool it is with a tank with eyes. There are many of the strange characters, but they always walk two by two with the same color scheme. There is a lot of other people as well.

In another sequence, animals have been dyed red. A sleep-walker like monkey with elongated head and a kind of poodle-like dog has been colored completely dark red. I make a little detour to avoid getting close to where the animals are, I think they are unpleasant but not dangerous, I do not want to be near them.

Then it´s on a frosty white lawn, it looks like a football field. I and E take turns to kick a football. In the goal I have lost a small metal gadget. I think it is a kind of nose stopper (!) made from chromed metal.
It´s very important that I find it, but no one else understands how important it is."

från drömdagboken / from the dream diary

Om konst i rymden.

2/10 2010 kl. 06.55

"Jag ska bli den första konstnär att ställa ut på en rymdstation! Det känns otroligt coolt. Enda problemet är att det är mycket kort varsel, faktiskt bara några få timmar. Vad ska jag ställa ut? Jag har inte tid att hämta något som jag gjort tidigare, det måste bli någon slags konceptuellt verk. Jag finhackar en lök! Det blir ett bra verk. När rymdfärjan ska gå är jag inte helt säker på om den finhackade löken är med, men vi åker i alla fall, jag tänker att jag alltid kan hitta på något när vi kommer fram. Jag minns inget av resan, men jag tror det gick fort. Rymdstationen är jättestor, som att vara inne i en gigantisk finlandsfärja. När jag varit där en stund börjar jag tänka: Det här är ju jättestort att jag ska bli den första konstnär som ställer ut i rymden. Min karriär kommer att få ett ordentligt lyft av det här om jag bara spelar mina kort rätt. Vad ska jag göra? Telefonen piper för sms, men jag vet inte hur jag ska ta imot meddelande i rymden och dessutom är det säkert jättedyrt så jag öppnar den inte. På skärmen står det Valencia, det är väl närmaste ställe på jorden kanske, där taxan räknas från..? Jag bestämmer mig för att jag måste åka tillbaka till jorden och hämta något bättre att ställa. Som sagt så gjort. Tillbaka till jorden. Väl tillbaka har jag ett par timmar på mig, dvs inte tid att dra och hämta nåt på ateljéen. Jag går omkring i ett område som liknar ett slags modernt universitetscampus. Jag ser några utställningar genom skyltfönster. Det är coola utställningar och jag är rädd för att det jag ska göra inte blir så bra. Men så är jag plötsligt på väg tillbaka upp till rymdstationen igen. Jag har med mig något som jag är oerhört nöjd med: det är ett litet stativ med många pyttesmå fladdermöss på. De är helt riktiga och levande, men de hänger på stativet och sover. Det är säker 15-20 stycken och bara en av varje sort och de hänger på ett stativ som inte är större än 15x10 cm. Fladdermössen är väldigt fina och jag är mycket nöjd. Jag är säker på att det här fladdermusstativet blir succékonst på rymdstationen. Jag hittar två fladdermöss till som det ser ut som om det är plats till på stativet. Det är två av samma sort och jag är lite osäker på om det kommer att fungera så bra, kanske de börjar bråka med varandra. Jag fångar dem utan besvär. De är som små fjärilar med fladdermustrynen. Otroligt coola. Den ena gömmer sig under en stor blomma som ligger löst på bordet. Det är visst det de brukar göra. Jag ser trynet sticka upp mitt bland kronbladen. Det är inte svårt att få tag i den igen. Men då: Som jag befarade, de två nya ryker ihop i en slag slagsmålsdans på bordet. Jag får dem ifrån varandra och den ena flyger upp mot taket. jag tänker att den är förlorad och undrar hur det ska gå med den i rymden. Den andra sätter sig villigt på stativet tillsammans med alla de andra fladdermössen. Det här blir bra!"

"I'll be the first artist to exhibit in a space station, it feels really cool. The only problem is that it is on very short notice, in fact just a few hours. What should I exhibit? I do not have time to go pick up something that I did in the past, I have to make some kind of conceptual artwork. I chop an onion, that will be a good artpiece. When the space shuttle take off, I am not too sure if the finely chopped onions are in the luggage, but we go anyway, I think that I can always find something up when we get there. I remember nothing of the trip, but I think it was fast. The space station is huge, like being inside a giant ferry to Finland. When I have been at the station for a while, I start to think: This is fantastic that I'll be the first artist to exhibit in space. My career will get a real boost from this, if I just play my cards right. What should I do? The phone beeps for text message, but I do not know how to read a text message in space and in addition it is probably very expensive, so I don´t open it. On the screen it says Valencia, that's the nearest place on earth, perhaps..? I decide that I must go back to earth and get something better to exhibit. Back to Earth. Once back, I just have a couple hours, that is not enough time to get something on my studio. I walk around in an area that resembles a sort of modern university campus. I see some artshows through shop windows. It's cool shows and I am afraid that show will not be so good. But then I am suddenly on their way back up to the space station again. I have with me something that I am extremely pleased with: it is a small stand with many tiny bat on. They are quite real and alive, but they are hanging on the stand, sleeping. There are 15-20 of them and only one of each variety and they are hanging on a stand that is not larger than 15x10 cm. The bats are very nice and I'm very pleased. I am sure that this bat-rack will be a huge success on the space station. I find two more bats an I think there is space on the stand for them too. They are two of the same variety and I'm not sure if it will work so well, maybe they will start to fight each other. I catch them without a problem. They are like little butterflies, with bat snouts. Incredibly cool. One is hiding under a large flower that is on the table in fron of me. It´s what they usually do. I see the snout sticking up among the petals. It´s not difficult to get hold of it again. But then: As I feared, the two new start a kind fighting dance on the table. I get them apart, and one of them flies up to the ceiling. I think that it´s lost and wondering what will happen to it in space. The second of the two willingly get on the stand together with all the other bats. This is gonna be good! "

från drömdagboken / from the dream diary

man kan inte alltid rå för vad man drömmer

24/9 201 kl. 06.10

"Träffar J. & G. och andra gamla vänner i en stad. J. kör Porche, jag tror inte på det först, men det stämmer. [...] Man ska ha egen dricka med. Jag berättar om en gång i en stad med underjordisk jazz. Det pyser upp jazz ur olika källarhål. Jag pressar en kudde eller mjuk boll mot ett galler i marken där det kommer upp musik, så häller jag på vatten och sjunger högt för att få uppmärksamhet av de som är där nere. F. och M. är också där. Jag har ett element som spelar Lambada när det blir varmt! Jag skojar och säger att jag kan sätta mig vid vägkanten och låtsas spela om det krisar sig med pengar. Jag gör yviga rörelser och de andra skrattar gott. Jag säger att jag kan rita streck och knappar på så att det ser ut som ett dragspel.

Tidigare på natten hade jag ordet giraffswastika i huvudet..! eller ordet var väl egentligen giraffnazi..."

you can not always be blamed for what you dream

"I meet J. & G. and other old friends in a city. J. is driving a Porche, I do not believe it at first, but it is true. [...] You have to bring your own booze. I talk about once in a City with underground jazz. Jazz is seeping up from various basements. I squeeze a pillow or soft ball against a grate in the ground where music comes out, the I pour on water and sing loudly to get the attention of those who are down there. F. and M. are also there. I have a radiator that plays Lambada when it gets hot, I joke and say that I can sit by the roadside and pretend play if I need money. I'm making sweeping movements and the others get a good laugh. I say that I can draw lines and buttons on it so that it looks like an accordion.

Earlier in the night I had the word giraffe swastika in my head ..! or the word was really giraffe Nazi ... "

från drömdagboken / from the dream diary

19/8 2010 kl. 07.30

"Ute och går med en tam älg. Ser en häst. Är lite nervig för att älgen ska bli vild. Möter två människor som är utklädda till älgar, eller i alla fall någon slags fasion-statement som liknar älgar. Går i ett ganska öppet skogsparti."

"I am out walking with a tame moose. I see a horse. Get a bit nervous, maybe the elk will go wild. Meet two people who are dressed up as moose, or at least some sort of fasion-statement similar to moose. I walk in a quite open wooded area. "

från drömdagboken / from the dream diary

Ännu en konstrelaterad dröm.

19/8 2010 kl. 04.40

" Y´s vännina har gjort en konstvideo som vi ser på. Det är duvor. Det filmas in genom ett hål i en fågelholk. Där inne ser man ett par duvor. På väggarna är det en massa bilder av nakna damer. det är annonser för call-girls och liknande. Så filmas det inne i holken som nu blivit ett helt stort rum i människostorlek. Där sitter en tjej (kvinna) i en stol och blir intervjuad. Hon pratar om hur lång hon är; 147 cm, och så vänder hon sig till mig, som sitter i en stol vid sidan om, och reffererar till att jag är 152 cm och det stämmer ju [i verkligheten är jag 174 cm alltså...]. Jag kan för mitt liv inte komma ihåg att jag varit med på inspelning av den filmen. På filmen har jag en orangebeige T-shirt och en kort sportbyxa i samma färg, och då förstår jag i alla fall att det var länge sedan videon blev inspelad, eftersom det var länge sedan jag hade de kläderna. Jag gillar filmen men det frustrerar mig att jag inte minns att jag var med. Och inte minns jag hon som har gjort filmen heller."


Another art related dream.

"Y's friend has made an art video that we see. There are pigeons. It is filmed through a hole in a birdhouse. In it you see a pair of doves. On the walls are a lot of photos of naked ladies. It's ads for call girls and the like. Then the birdhouse has become a full-sized room. There is a girl (woman) sitting in a chair, being interviewed. She talks about how tall she is, 147 cm, and so she turns to me, sitting in a chair beside her, and refers to me being 152 cm and that is true of course [in reality, I am 174 cm...]. I can, for the life of me, not remember that I was in the filming of the video. In the movie, I have an orange-beige T-shirt and short sports pants in the same color, and then I understand that it was a long time ago since the video was recorded, as it was long ago I had those clothes. I like the movie but it frustrates me that I do not remember I was in it. And I can´t remember the woman who made the movie, either. "

från drömdagboken / from the dream diary

9/8 2010 kl. 01.46

"Jag har köpt två pyttesmå skorpioner (ca 1/2 - 1 cm). De kan flyga och det visste jag ju egentligen, så varför hade jag dem bara i en kruka? Den minsta försvinner på en gång, den som är lite större surrar runt mig och jag gör allt jag kan för att mot den ner mot golvet så att jag kan trampa ihjäl den. Det är inte lätt. Den är väldigt ettrig och flyger mot mitt ansikte gång på gång. En gång klarar jag nästan att trampa på den, men bara nästan. Den flyger därefter nästan in i munnen min. Det är skitjobbigt!!! Och var blev det av den minsta? Den är lika farlig den...!"

"I bought two tiny scorpions (about 1 / 2 - 1 cm). They can fly and I knew that, so why did I keep them in an open pot? The smallest one disappears at once, the bigger one buzzes around me and I do everything I can to get it down on the floor so that I may trample it to death. It is not easy. It´s very persistant and flies in my face again and again. One time I almost manage to step on it, but only almost. Then it flies almost into my mouth. It's very annoying!!! And where did the smallest one go? That one is equally dangerous...!"