25/2 2010 kl. 07.22
"1929, när jag var 4 år (sic!!!), träffade jag Sharlie Parker (ja, med S: S. Parker!). Jag har en pärm med bruna handskrivna ark (svart text) som nu Anders M. ska titta på (transkribera? göra något med? publisera?). Hela bunten med papper handlar om mig. Parker och två andra har skrivit många sidor om mig. Anders är impad. S. Parker och två andra har helt tydligt signerat på första sidan av bunten, som säkert innehåller 40-50 ark. Det frustrerar mig att jag var så liten när jag träffade Parker att jag inte minns det..!
Innan det: Jag befinner mig i en jättestor byggnad, eventuellt en flygplats. Någon visar mig runt i olika magasin som innehåller musikinstrument från alla tänkbara tider och platser. Kanske det är ett museum helt enkelt... eller en flygplats... Det är otroligt fascinerande med rum efter rum med instrument. I ett rum tar jag ett primitivt stränginstrument, en pinne med två slappa strängar, och går omkring och plinkar lite. Vi går vidare och jag lägger ifrån mig. Jag får se Hendrix (?) gitarr. I ett rum är det en disk full med små saker. Lådor med guld (?) kanske, men det handlar fortfarande om musikinstrument. Kanske är det Ander som är min ciceron."
p.s. nejdå, jag är visserligen gubbe, men det är ganska långt kvar till jag blir 85 år...
After a few nights of dream drought, I had some good dreams last night. Here are some fragments:
"1929, when I was 4 years old (sic!) I met Sharlie Parker (yes, with S: S. Parker!). I have a binder with brown handwritten sheets (black text), which now Anders M. will take a look at (transcribe? do something with? publish?). The whole stack of paper is about me. Parker and two others have written many pages about me. Anders is impressed. S. Parker and two others have clearly signed the front page of the stack, which contains about 40-50 sheets. It´s frustrating that I was so young when I met Parker, that I don´t remember it..!
Before that: I am in a huge building, possibly an airport. Somebody show me around in various warehose rooms containing musical instruments from every thinkable time and place. Perhaps it is simply a museum... or an airport... It is incredibly fascinating with room after room with instruments. In one room, I take a primitive stringed instruments, a stick with two loose strings, and I go around and play it for a while. We move on and I put it down. I get to see Hendrix´s (?) Guitar. In one room there is a counter full of small things. Drawers with gold (?) in them, perhaps, but it's still all about musical instruments. Perhaps it is Anderson who is my cicerone."
p.s. Well, I am not a young man anymore, but I´m quite far away from 85...
p.s. Well, I am not a young man anymore, but I´m quite far away from 85...
Ingen kommentarer:
Legg inn en kommentar