24/7 2010 kl. 09.30
"Först målar jag fönsterkarmarna i ett hyreshus (ca 1950tal) med vit färg. Huset är tegel. Senare kommer jag tillbaka med stora pappersark, smala penslar och silverfärg. Nu spänner jag upp pappersark över fönstren och så följer jag linjerna med silverfärg. På en del ställen är det plexiglas i mellan, det är för att jag ska kunna trasea [följa linjerna, av engelska trase] handtag och liknande. Det ska bli konst. Det blir fint tror jag och jag är mycket noga och målar tunna, tunna silverlinjer. Det måste till flera ark för att täcka ett helt fönster. En som bor i huset undrar surt vad jag håller på med. Jag låtsas som om jag målar fönsterkarmarna. Jag har med mig svärdsläparen [specialpensel som man drar tunna linjer med], men det är inte den jag använder. Silverfärgen är otroligt dryg och jag målar mycket noggranna linjer. Jag klantar till det och målar på själva karmen utan att det är spänt upp papper först, det är irriterande eftersom det blir en massa dubbeljobb. Jag ångrar på att jag började med fönstren och inte med en fin dörr/fönsterkombo [se illustration]. Typiskt med teakträ i smala lister. När jag ska flytta till ett nytt ställe tappar jag penseln och den rullar i väg nedför en backe. Inte så väldigt långt, men långt nog (och in i några buskar) för att det ska vara irriterande. [...] Den sura mannen som frågar vad jag gör tycker att jag kunde ha gjort ett bättre underarbete. Jag svarar inte, jag kan ju inte säga att det är konst. Någon råkar knuffa mig lite så att strecket blir vingligt, men jag klarar att rätta upp det. Jag är väldigt stadig på handen."
Today I thought I would run an art special, as nightstand is part of Trøndelagsutstillingen 2010 right now. It actually happens that I dream about art, although it´s surprisingly rare.
"First I paint the window frames in a block of flats (from the 1950s) with white paint. The house is a brick house. Later, I return with large sheets of paper, thin brushes and silver paint. Now I put up sheets of paper over the windows and I star to follow the lines with silver. In a some places there is plexiglass in between, that´s for me to trase the handles and the like. It´s going to be art. It will be nice I think and I am very careful and paint thin, thin silver lines. I need multiple sheets to cover an entire window. One who lives in the house asks angrily what I'm doing. I pretend that I'm painting the window frames. I have with me my pinstriping brush [special brush that you use to draw thin lines], but that´s not the one I use. The silver paint is incredibly intens and I paint very detailed lines. I regret that I started with windows and not with a nice door / window combo [see illustration]. Typical with narrow strips of teakwood. When I move to a new place I drop the brush and it rolls off down a hill. Not so very far, but far enough (and into some bushes) for it to be annoying. [...] The angry man who asks what I´m doing, thinks that I should have done a better job. I do not answer, I can not tell him it's art. Someone happen to nudge me a bit so that the line becomes wobbly, but I can correct it. I´ve got a very steady hand. "
Ingen kommentarer:
Legg inn en kommentar