från drömdagboken (lucid!) / from the dream diary (lucid!)

Äntligen! Till slut! Nu vet jag att det går att drömma samtidigt som man är klar över att man drömmer, jag gjorde det nämligen precis för tjugo minuter sedan! Så här står det nu - ordagrant - i drömdagboken som ligger framför mig på skrivbordet:

18/3 2010 kl. 14.15 (dvs en eftermiddagslur på dagen efter nattjobb)

"Lucid!!! Tydligt lucid. Äntligen! hade jag en lite längre sekvens lucid drömming.
Jag kör bilen i en stad som liknar Uppsala. Gatorna är snöfyllda, det är höga vallar av snö längs gatorna. Jag är på väg hem från jobb. Det är väldigt, väldigt verkligt. Jag är trött när jag kör. Det är dagsljus ute. Jag sitter och småduppar lite vid ratten [dvs somnar till]. Kör ned för en liten backe och så ska jag svänga till höger in på Ågatan. Det liknar Uppsala. När jag svänger tar jag svängen lite för snävt och kör upp lite grann i en snövall men det är inte farligt. Jag bara trampar ur kopplingen och bilen rullar bakåt en aning och så får jag i ettan och svänger in på höger sida om ån. Det är enkelriktat. Jag är skittrött och jag ropar till mig själv att "Jag måste vakna!!!" eftersom jag kör så vingligt. I samma ögonblick förstår jag att jag drömmer. Jag tror det inte helt först och fortsätter att försöka styra bilen och inte träffa folk och snövallar, men mer och mer går det upp för mig att jag drömmer. Jag ger på (gasar) som fan och kör delvis upp på en snövall på vänster sida [mot ån till]. Jag tar den som om jag var på skateboard dvs jag kommer fint ned på gatan igen och gasar vidare. Hjärtat bankar hårt och jag kommer på det med fingrarna, det slutliga beviset. Samtidigt som jag inte helt vill släppa blicken från gatan håller jag upp min högra hand i ansiktshöjd. Jag har på mig de gamla grå fingervantarna och det jag ser ser ut ungefär så här.



Dvs ett sammelsurium av fingrar och jag behöver inte räkna dem för att förstå att det är många fler än fem och att jag därför drömmer. Jag ropar nåt i stil med "Tjooooohoooo!!!" Jag ylar och skriker och ger full gas i fullständigt lyckorus. Jag skiter i att det är folk i vägen, jag gasar och kör fort som fan!!! Tjohoooo!!!
Så vaknar jag naturligtvis...
But it was one hell of a ride!!!
Hela färden var ungefär från dammen vid Flustret och fram till ungefär där "prästgården" var i Fanny & Alexander dvs det vita huset precis vid ån, ungefär vid badhuset...
Dra åt skogen! det var fanimej värt det. bara den korta men otroligt intensiva bilturen var värt allt jobb!!! Det var en otroligt stark frihetskänsla!"



At last! Now I know that it´s possible to dream and know that you are dreaming at the same time. I just did:

"

I drive my car in a city that looks like Uppsala. The streets are filled with snow, there are high mounds of snow along the streets. I'm on my way home from work. It is very, very real. I am tired. It is daylight outside. I sit and kind of fall asleep a bit at the wheel. I drive down a small hill and then I turn right onto Ågatan. It looks like Uppsala. When I turn, I take the turn a bit too narrow, and I hit a snow mound but its not dangerous. I just get it out of gear and let it slide backwards a little bit and then I go to first gear and turn to the right. It is a one way street. I'm shit tired and I cry to myself that "I have to wake up!" since my driving is so unstable. At that moment, I understand that I am dreaming. I don´t belive it at first, and I continue to try to steer the car and I try avoiding people and snow mounds, but more and more, it dawnes on me that I am dreaming. I give gas and I run into a snow mound on my left hand side. It´s like I´m on a skateboard and I get nicely down on the street again and I give more gas. My heart is thumping hard and I remember that thing with the fingers, the final proof. While I do not quite want to let my gaze from the street, I raise my right hand to look at it. I have the old gray finger gloves on and what I see looks something like this.

That is a crazy amalgamation of fingers and I don´t have to count them to understand that there are many more than five and that is the proof that I´m dreaming. I cry out, something like "Tjooooohoooo!". I howl and I scream and give full throttle in complete euphoria. I do not care that there are people in the way, I give gas and drive fast as hell! Tjohoooo!

Then I wake up, of course ...
But it was one hell of a ride!