13/7 2010 kl. 01.25
"Jag är på besök hos ett pygméfolk i Amazonas. U. är min ciceron. Hon känner dem gott men de är "oerhört vilda". Deras specialitet är att göra halsband av kulorna (ja, ballarna, dvs testiklarna) till sina fiender. Jag är fascinerad och vänligt inställd. De berättar och U. tolkar. Jag följer uppmärksamt med på allt de gör och säger. De har varsitt halsband med kulor på sig. De är av den klassiska, nästan helt nakna, typen vildar. Så kommer vi till min vistelses ände och jag börjar inse att de slänger lysta blickar mot mitt skrev! Jag ser på U och inser fort varför hon inte är i farozonen. Vildarna börjar dra knivar och machetes och slickar sig om munnen. De är faktiskt bara två stycken, men jag blir livrädd och löper i panik. Utanför deras hydda är det en mycket brant stigning med lerjord och en massa halvstora stenar (som pygméerna inte klarar att rensa bort eftersom stenarna är aningen för stora). Stenarna väger väl 2-5 kilo/styck skulle jag tro. Vildarna är mig hack i häl där jag strävar för att komma fortast möjligt upp för sluttningen. Hjärtat bankar och jag är livrädd. Jag vill verkligen inte att mina ballar ska ända sina dagar som pynt i ett snöre runt halsen på en pygmé (även om jag från början var mycket positiv och tyckte att de var stencoola). De får nästan tag i mig och jag vräker ner de stora stenarna mot mina förföljare. Det bromsar dem en aning, men även om en del av stenarna träffar dem mitt i skallen så fortsätter de att komma mot mig med oförminskad intesitet. Klättringen pågår ganska länge, men till slut - tack och lov - kommer det folk från ett holländskt filmteam och de har verkligen inga skrupler. De tar resolut och spränger vildarna i småbitar med granater och även om jag nyss fruktade för mitt liv så tycker jag nog att de använder aningen övervåld ("excessive force"). Det är varmt och lerjorden är svart."
I feel that I have to publish last nights strange dream right now, before it is too late...
"I visit a pygmy tribe in the Amazon jungle. U. is my guide . She knows them well but they are "extremely wild". Their specialty is making necklaces of the balls (yes: balls = testicles) of their enemies. I´m fascinated and I have a friendly attitude. They tell and U. interprets. I keep in touch with everything they say and do. The savages each have a necklace made from balls. They are the kind of classic, almost completely naked, type of savages. So we come to the end of my stay and I am beginning to realize that they are glancing at my crotch, I look at U and realize quickly why she is not in any danger. The savages begin pulling out knives and machetes and they are licking their lips. There are actually only two of them, but I become terrified and I run in panic. Outside their hut is a very steep gradient of clay and a bunch of half-sized stones. The stones weigh well 2-5 kg / piece I guess. The savages are close behind me where I strive to get as quickly as possible up the slope. My heart is pounding and I'm terrified. I really do not want to see my balls as decorations on a string around the neck of a pygmy. They almost get a hold of me and I throws large stones at my pursuers. It slows them slightly, but although some of the stones hit them in the head, they continue to come at me at a steady pace. The climbtakes quite some time, but finally - thankfully - some people from a Dutch film crew appears, and they certainly have no scruples. They take resolute action and blow the savages to bits with grenades and even if I just before feared for my life, I think probably that they use excessive force. It is warm and the clay soil is black."
Ingen kommentarer:
Legg inn en kommentar