ännu mer metadröm / even more meta dream

I går natt hände något underligt i drömmen, något jag inte kan minnas att jag varit med om förut. Faktum är att jag - i drömmen - hindrade mig själv från att upptäcka att det var en dröm. Weird shit! Jag hoppar över en del saker som händer före själva det viktiga. Så här står det i drömdagboken:

11/7 2010 kl. 02.27

"Jag väntar i en halvtimme, men ingen kommer. [...] Jag vågar mig ned för trappen. När jag kommer till bottenvåningen ska jag igenom en jättelång korridor med massor av dörrar. jag tänker att det en sån korridor som brukar vara när man ska illustrera drömmar i film (sic). Korridoren verkar nästan oändligt lång och väldigt symetrisk. [...] Men jag ska vidare i korridoren som är löjligt lång. jag går med en cykel vid min sida. När jag närmar mig slutet av korridoren är cykeln inte längre en cykel utan snarare en stol. En snurrfåtölj med hjul. Jag tycker att det är lite löjligt och jag börjar tänka att det kanske trots allt (dvs trots att allt är så vanligt och normal...) är en dröm. Jag tar upp handen för att räkna fingrar. Jag börjar räkna och det verkar ganska normalt, eller kanske inte ändå. Och då sker något märkligt: Mitt "alter ego", dvs en som som också är jag, är på andra sidan av snurrstolen och han snurrar stolen så att han och jag blir klämda upp mot varsin korridorvägg med stolen mellan oss och så trycker han sitt ansikte mellan min hand och mitt ansikte. Jag tycker att det är lite konstigt, men det faller mig inte in att detta kan vara ett tecken på att jag drömmer. Jag blir lite irriterad på att "alter ego" skojar med mig och jag glömmer lika så gott att jag skulle räkna fingrar. Jag (och "alter ego", som nu följer mig) kommer ut på skolgården. [...] Mitt "alter ego" står bara vid sidan av hela tiden jag pratar med A. "Alter ego" är liksom mindre än mig när vi kommer ut (som ett barn), när vi var inne i korridoren var han absolut lika stor som jag."

Yesterday night something strange happened in my dream, something I can not remember that I have experienced before. In fact, I - in the dream - prevented myself from discovering that it was a dream. Weird shit! I leave out some things that happened before the important stuff. This is how it reads in the dream diary:

"I'm waiting for half an hour, but no one comes. [...] I go down the stairs. When I get to the bottom floor, I´m going to walk through a very long corridor with lots of doors. I think that it´s such a corridor that tends to be used when they want to illustrate a dreams in movies (sic). The corridor seems almost endless and very symmetrical. [...] But I'm going further into the corridor, which is ridiculously long. I go with a bicycle by my side. As I approach the end of the corridor the bike is no longer a bike, but rather a chair. A swivel chair with wheels. I think it's a bit ridiculous and I start thinking that perhaps it is, after all (ie even though everything is so ordinary and normal ...) a dream . I raise my hand to count my fingers. I start counting and it seems pretty normal, or maybe not... And then something strange happens:

My "alter ego", ie one which is also me, is on the other side of the swivel chair and he spins the chair so that he and I are jammed up against the opposite corridor walls with the chair between us and then he presses his face between my hands and my face. I think it's a bit weird, but it does not occure to me this may be a sign that I am dreaming. I get a little irritated at the "alter ego" joking with me and I forget that I was counting fingers. I (and the "alter ego", who now follows me) goes out into the schoolyard. [...] My "alter ego" is beside me the whole time I talk to A. "Alter Ego" is smaller than me when we get outside (like a child), when we were inside the hall, he was absolutely as big as me."