från drömdagboken / from the dream diary

Konst, konst, konst

31/8 2010 kl. 07.14

"Monterar. Ska ställa ut i Trondheims konstförening eller liknande. Har en stor säng och en massa annat. Jag är klädd i ljusblå joggingdress [!]. Packar upp en massa saker som ska med på utställningen. Bl.a. en klänning, den får hänga på ett stativ vid sidan av sängen. Jag delar lokalen med en dam som visar en slags materialbilder som ska liksom referera till när det är slut i vinflaskan. Olika nyanser av brunt och beiget är det mest, det måste vara bottenfallet hon tänker på, en del rött också. Och stearin som droppar o.s.v. Ganska kitschigt. Jag säger att jag tycker att det är fint men det tycker jag egentligen inte.

Annan sekvens: Jag är på besök i Trondheim. Det är byggt ett nytt konstnärscenter. En modern byggnad i trä. Arkitekturen är fin, men det är lite besvärligt att komma in. Träkonstruktionen är lite ostabil. Jag frågar skämtsamt om det är Charley [vaktmästaren på Konstakademien i Trondheim] som har snickrat den sista biten framför dörren. Det är en alltför tunn plywoodskiva som svajar oroväckande när man går på den. Före det är det en ramp eller trappa som är bara en träplatta med lister utan räcke på sidorna. Det är en assistent eller liknande som öppnar åt oss. Hon kommenterar en permobil (motoriserad rullstol) som står i foajén. Det är visst den nya chefens, de visste inte att hon var rullstolsbunden när permobilen blev levererad. Det monteras utställning med originalbilder av Basil Wolverton (eller liknande [Liknande? Det finns ingen liknande!] gammal seriehjälte). Jag blir mycket glad för det naturligtvis. Jag blir visad in i ett dunkelt rum där chefen ligger på en stor säng mitt i rummet (kläder på = inget erotiskt här). Hon hälsar hövligt. Jag hälsar och berättar att jag gick på akademien för länge sedan. Hon vet inte vem jag är. Men hon är artig och säger att jag måste slå på taklyset så att jag ser den konst som är uppe vid taket. Jag gör som hon säger. Först ser det fint ut, men så måste jag erkänna (men bara tyst för mig själv) att jag inte är så imponerad. Det är tråkiga bilder och en målad bård uppe vid taket. Och så hänger det tre sjukhusgummihandskar som är uppblåsta med helium. Jag går in i nästa rum för att se på Wolvertonbilderna, de blir jag ordentligt imponerad av!

Har också drömt att man får bort fotvårtor med aceton..."


Art, art, art

"Am hanging an exhibition. I´m doing a show in the Trondheim Art Association or similar. I have a large bed and lots of other stuff. I'm wearing a light blue jogging dress [!]. Unpacking a lot of things to be in the exhibition. Among other things, a dress, it may hang on a stand beside the bed. I share the room with a lady who shows a kind of material images, refering to when the wine bottle is empty. Mostly different shades of brown and beige, some red, too. And wax that drips etc. Quite kitschy. I say that I think it looks good but I really don´t think so.

Another sequence: I am on a visit to Trondheim. It's a new art center. A modern building in wood. The architecture is nice, but it is a bit difficult to get in. The wooden structure is a bit unstable. I ask jokingly if it´s Charley [the janitor at the Art Academy in Trondheim], that has carved the last piece infront of the door. It´s made of too thin plywood that sway alarmingly when we walk on it. Before that, there´s a ramp or stairway that is just a wooden board with strips without railing on the sides. There is one assistant or similar which opens the door for us. She comments on a Permobil (motorized wheelchair) which stands in the foyer. It´s owned by the new manager, they did not know she was wheelchair bound when permobil was delivered. they are mounting an exhibition with original art by Basil Wolverton (or similar [Similar? There is no similar!] old comics hero). I am very happy for that of course. I´m shown into a dimly lit room where the boss is on a large bed in the middle of the room (clothes on = nothing erotic here). She greets politely. I greet and say that I went to the academy for a long time ago. She does not know who I am. But she is polite and says I have to turn on the lights so that I see the art up at the ceiling. I do as she tells me. First, it looks nice, but then I have to admit (but just quietly to myself) that I am not so impressed. It's boring pictures and a painted edging up at the ceiling. And there are three hospital rubber gloves that are inflated with helium. I go into the next room to look at the Wolverton pictures, they impress me thoroughly!

I also dreamed that you get away verrucas with acetone ... "