från drömdagboken (lucid!) / from the dream diary (lucid!)

I natt hade jag ett definitivt genombrott! En lång sekvens av min sista dröm på morgonen var jag helt klar över att jag drömde och kunde också göra vad jag ville (och det var kanske inte bara det man skulle tro). Så här står det - ordagrannt - i drömdagboken:

22/4 2010 kl. 06.11

"Är i en lägenhet högt uppe i ett hus, minst 10e våningen. [...] Jag är en våning ned men nu ska jag gå upp igen. Jag går upp för en ganska smal trappa som går rätt upp. Och det är då det sker: det börjar med att det blir glipor mellan trappstegen. Trappstegen rör sig ojämnt upp och ned som i lustiga huset på Grönan [nöjesparken Gröna Lund Stockholm]. Hmm... Detta är konstigt... Dröm? Tittar på handen! Minst sex fingrar. Coolt! Det är skoj att gå i trappan men nu skyndar jag mig till toppen, dvs till våningen där jag var från början och där Bjørn är. Björn sitter där med kofferten [resväskan] framför sig... faktum är att han kokar en blandning av saker i kofferten, med vatten också. Det skvalpar. Jag rasar in i rummet och börjar (efter att ännu en gång ha räknat fingrar) välta möbler. Nu koser [till mina svenska läsare: "koser" betyder på norska ungefär att man har det riktigt bra med det man håller på med] jag mig. Jag tar upp ett salongbord som är ganska tungt, höjer det över huvudet och kastar det rätt ut och genom ett fönster, det är en underbart härlig känsla. Så ser jag ett piano. Jag går fram till det, drar det ut från väggen och rullar det mot väggen vid fönstret. Dunk! Först blir det bara lite märke i väggen jag rullar tillbaka och efter att ha knuffat pianot mot väggen ett par gånger går det hål och jag skjuter ut pianot genom hålet och det falleeeeer... Jag ser mig runt och jag ska erkänna att det är lite förvirrande att känna att jag faktiskt inte vaknar. Ser mig runt, räknar fingrar igen för att vara säker. Jag tänker på vad jag har lust att göra. Jag tänker att jag har lust att köra en Sportster, men det finns ju ingen här. Jag kommer på allt prat om att flyga i drömmar... Och jag kan ju försöka! Jag flaxar [sic!] med armarna och lyfter sakta men säkert från golvet. jag flyger runt en sväng i rummet där jag är!!! Det känns bra. Plötsligt är E [min yngsta son] där. Han är naken och sträcker sig mot mig. jag lyfter upp honom i farten och sätter honom på min nacke. Det känns inte tungt alls! Han gillar det. Vi flyger runt lite i lägenheten. Jag kommer att tänka på fönstret! Men... jag törs inte, i alla fall inte med E på ryggen [en slags vakenlogik där, trots att jag flyger!!!]. Landar och börjar klä av mig. Streaka [ springa runt naken i offentligheten, populärt fenomen på -60talet] verkar som en naturlig sak att göra när man kan göra abslut precis vad man vill... Jag tar med mig E och vi går ned till de som bor i våningen under. Det är en riktig high-tech-design-lägenhet och dörren står på glänt. Jag springer in, naken, viftar med kuken [beklagar språkbruk, men det står så] och ropar. Både herr och fru "GottStällt" är hemma och sitter och jobbar vid varsin PC. Trots att jag vet att det är en dröm så blir det för pinsamt och jag springer ut igen. I trappan tänker jag igen på en Sportster, men det blir för svårt att hitta en [jag råder inte över settingen alls]. Jag går fram till fönstret och ser ut, tänker på att hoppa ut men törs trots allt inte. Seglar långsamt upp mot vakenhet och den här gången är det helt ok, jag stretar inte mot, det känns som om det var nog för den här gången."



I´ll get back with a translation soon, I promise!

Last night I had a breakthrough! In a long sequence of my last dream in the morning, I was fully aware that I was dreaming and could do what I wanted (and maybe that was not just what you would think). So here it is - literally - from the dream diary:

"I am in an apartment high up in a house, at least 10th floor. [...] I'm one floor down, but now I'll go up again. I go up a fairly narrow staircase that goes straight up. And that's when it happens: it starts with gaps between the steps in the staircase. The steps move up and down... Hmm... This is weird... Is it a dream? I look at my hand: At least six fingers. Cool! It's fun to walk the stairs, but I hasten to top, ie to the floor where I was from the beginning and there is Bjørn. Bjørn is sitting with his open suitcase in front of him... the fact is that he boiling a mixture of things in the trunk, with water also. I rage into the room and start (after once again counting my fingers) overturning furniture. Now I´m really enjoying myself. I pick up a table which is quite heavy, I raise it over my head and throw it right out and through a window, it's a wonderful wonderful feeling. So I see a piano. I walk up to it, pull it out from the wall and roll it to the wall by the window. Bang! First, it just leves a little mark on the wall, I roll it back and after having pushed the piano against the wall a couple times there´s a hole in the wall and I push the piano through the hole and it faaaaaaaalls... I look around me and I'll admit that it is a bit confusing that I do not wake up. I look around me, counting fingers again to be sure. I think of what I want to do. I think that I'd like to ride a Sportster, but there's no Sportster here. I think about the hype about people flying in dreams ... And I can try that! I flap [sic] my arms and slowly I float off the floor. I fly around a while in the room where I am! It feels good. Suddenly, E [my youngest son] is there. He is naked and he reaches for me. I lift him up on and put him on my back. It does not feel heavy at all! He likes it. We fly around the apartment. I come to think of the window! But... I dare not, at least not with the E on my back [a kind of waking logic there, although I do fly!!!]. I land and start taking my clothes off. Streaking [running around naked in public, popular phenomenon in the -60 's] seems like a natural thing to do when you can do exactly what you want... I take E and we go down to those living in the apartment below. It's a real high-tech-design-apartment and the door is slightly ajar. I run in, naked, waving my dick, screaming. Both Mr. and Mrs. "LotsOfMoney" is at home and are working at their computers. Although I know it's a dream it´s too embarrassing and I run out again. I am thinking again of a Sportster, but it is too difficult to find one [I can do what I want, but I can´t change the setting]. I go to the window and look out, think of jumping out, but I dare not, after all. Slowly floating up toward wakefulness, and this time it's ok, I'm not fighting it, it feels as if it´s enough for now."