for 13 år siden
torsdag 4. februar 2010
från drömdagboken / from the dream diary
Efter en period med drömtorka har jag i natt haft en riktigt bra drömnatt. Jag publiserar också denna gång brottstycken av drömmar, eftersom helheten känns lite långdragen. Jag kör hellre en kavalkad av high-lights.
Först en insomningsdröm (det är sällan jag får tag på dem, men i natt mindes jag den när jag vaknade vid tretiden):
"Jag kör bil. Efter mig kör en svart, cool, amerikansk fyrtiotalsbil. I en rondell kör jag ett helt varv runt och hamnar så bakom den svarta bilen... Kanske det är döden jag lurar..? Jag vet att det inte är bara en bil."
4/2 2010 (flera tidpunkter, bl.a. 05.19 och 07.15)
"Jag tar kaffepulver i munnen och så tar jag varmt vatten från kranen. Det är i ett kontorlandskap. Det funkar inte så väldigt bra det med kaffepulvret. Kanske är det ett nikotinsubstitut.
[...]
I en stor kruka som hänger på balkongräcket växer en slags bönväxt. Y. är hela tiden negativ och menar att den inte är stor nog, medan jag försöker påpeka hur flott och stor den är. Jag pekar på att den faktiskt redan har stora bönor (10-15 cm långa) och att själva växten faktiskt är jättestor redan.
[...]
Det är i det här kontorlandskapet som jag tar kaffepulver i munnen. Det tar för lång tid innan det vanliga bryggkaffet är klart, men det blir svårt att äta wienerbröd till, på det viset jag gör. Jag har ju liksom allt kaffe i munnen samtidigt och dessutom är det ju bara ljummet... Och torrt... Jag måste spotta ut.
[...]
I en jättehall hänger det många legorymdskepp högt upp i taket. Jag tänker att de är alltför små för att hänga så högt upp, man ser dem ju inte ordentligt...
[...]
I en stor disk i mitten har de godis och choklad. Efter mycket om och men väljer jag två bitar choklad som ser lite handgjorda ut och en liten i papper från Lindt eller liknande. Kassörskan försöker barecodescanna de två lösa bitarna (de utan papper... är hon dum eller.!?) och klarar därmed att tappa en på golvet. Jag går och tar en annan som inte ser lika god ut. Jag är också lite tveksam till den med papper pga att det står aprikos på innehållsförteckningen. Men jag väljer den i alla fall, i stället för de större Ritter Sport eftersom jag inte vill ha så stor chokladbit."
Först en insomningsdröm (det är sällan jag får tag på dem, men i natt mindes jag den när jag vaknade vid tretiden):
"Jag kör bil. Efter mig kör en svart, cool, amerikansk fyrtiotalsbil. I en rondell kör jag ett helt varv runt och hamnar så bakom den svarta bilen... Kanske det är döden jag lurar..? Jag vet att det inte är bara en bil."
4/2 2010 (flera tidpunkter, bl.a. 05.19 och 07.15)
"Jag tar kaffepulver i munnen och så tar jag varmt vatten från kranen. Det är i ett kontorlandskap. Det funkar inte så väldigt bra det med kaffepulvret. Kanske är det ett nikotinsubstitut.
[...]
I en stor kruka som hänger på balkongräcket växer en slags bönväxt. Y. är hela tiden negativ och menar att den inte är stor nog, medan jag försöker påpeka hur flott och stor den är. Jag pekar på att den faktiskt redan har stora bönor (10-15 cm långa) och att själva växten faktiskt är jättestor redan.
[...]
Det är i det här kontorlandskapet som jag tar kaffepulver i munnen. Det tar för lång tid innan det vanliga bryggkaffet är klart, men det blir svårt att äta wienerbröd till, på det viset jag gör. Jag har ju liksom allt kaffe i munnen samtidigt och dessutom är det ju bara ljummet... Och torrt... Jag måste spotta ut.
[...]
I en jättehall hänger det många legorymdskepp högt upp i taket. Jag tänker att de är alltför små för att hänga så högt upp, man ser dem ju inte ordentligt...
[...]
I en stor disk i mitten har de godis och choklad. Efter mycket om och men väljer jag två bitar choklad som ser lite handgjorda ut och en liten i papper från Lindt eller liknande. Kassörskan försöker barecodescanna de två lösa bitarna (de utan papper... är hon dum eller.!?) och klarar därmed att tappa en på golvet. Jag går och tar en annan som inte ser lika god ut. Jag är också lite tveksam till den med papper pga att det står aprikos på innehållsförteckningen. Men jag väljer den i alla fall, i stället för de större Ritter Sport eftersom jag inte vill ha så stor chokladbit."
After a period of drought, I had a really good dream-night last night. It´s also this time fragments of dreams, as the whole feels a bit lengthy. I'd rather run a cavalcade of high-lights.
First a dream from when I was going to sleep last night (it is seldom I remember them, but tonight I remembered it when I woke up later, at three o'clock):
"I drive a car. After me there´s a black, cool, American car from the -40s. In a roundabout, I run a complete turn around and find myself behind the black cool one ... Maybe it's death I´ve cheated ..? I know it is not just a car. "
And then some dreams from different times last night.
First a dream from when I was going to sleep last night (it is seldom I remember them, but tonight I remembered it when I woke up later, at three o'clock):
"I drive a car. After me there´s a black, cool, American car from the -40s. In a roundabout, I run a complete turn around and find myself behind the black cool one ... Maybe it's death I´ve cheated ..? I know it is not just a car. "
And then some dreams from different times last night.
"I take coffee powder in my mouth and then I take warm water from the tap. It´s in an office landscape. It doesn´t work so good with the coffee powder. Maybe it´s a nicotine substitute.
[...]
In a large pot, hanging on the balcony railing, there grows a kind of leguminous plant. Y. is negative and think that it´s not large enough, while I try to point out how magnificent and large it is. I point out that it actually already has large beans (10-15 cm) and that the plant itself is actually huge already.
[...]
[…][...]
In a large pot, hanging on the balcony railing, there grows a kind of leguminous plant. Y. is negative and think that it´s not large enough, while I try to point out how magnificent and large it is. I point out that it actually already has large beans (10-15 cm) and that the plant itself is actually huge already.
[...]
It´s in this office landscape that I take the coffee powder in my mouth. It takes too long before the usual coffee machine is ready, but it will be difficult to eat danish pastry to, the way I do it. I have like all the coffee in my mouth at the same time and also it's only lukewarm... And dry... I have to spit it out.
[...]
In a giant hall, many Lego-spaceships hang, near the ceiling. I think that they are too small to hang so high up, of course then you don´t see them properly...
[...]
In a giant hall, many Lego-spaceships hang, near the ceiling. I think that they are too small to hang so high up, of course then you don´t see them properly...
In a large counter in the center there´s candy and chocolate. After a lot of ifs and buts I choose two pieces of chocolate that looks a little handmade, and a small one in paper wrapping from Lindt, or something like that. The cashier tries to scan the bare code of the two handmade pieces (without paper wrapping... is she stupid or what.!?) and thus drops one of them on the floor. I go and pick another one that does not look as good. I'm also a bit hesitant at the one in paper wrapping because it says apricot in the TOC. But I chose it anyway, instead of the larger Ritter Sport because I don´t want that much chocolate."
onsdag 3. februar 2010
dagens drömcitat / todays dreamquote
“Existence would be intolerable if we were never to dream.”
Anatole France, French novelist.
Anatole France, French novelist.
tirsdag 2. februar 2010
Nattkino / Night movies
Läser just nu en bok som heter "Nattkino, ei bok om draum", den är skriven av en norsk drömforskare vid namn Jon Tolaas. Det står en del bra i den så jag fick lust att citera från den.
"Når vi har opplevd det dramatiske maskefallet i eigne og andre sine draumar, blir den eindimensjonale "sanninga" om eit menneske påtrengande lik ein karikatur. Eit menneske eg har snakka med om ein draum, kan aldrig bli heilt det same etterpå. Det er som eg fått [...] sett ein spennande ny dimensjon som faldar seg ut. Det er eit privilegium som krev både respekt og takt. Det er lett å bli glad i drøymarar. Vi lever alle så vanskelige, gåtefulle og spennande natteliv."
"Når vi har opplevd det dramatiske maskefallet i eigne og andre sine draumar, blir den eindimensjonale "sanninga" om eit menneske påtrengande lik ein karikatur. Eit menneske eg har snakka med om ein draum, kan aldrig bli heilt det same etterpå. Det er som eg fått [...] sett ein spennande ny dimensjon som faldar seg ut. Det er eit privilegium som krev både respekt og takt. Det er lett å bli glad i drøymarar. Vi lever alle så vanskelige, gåtefulle og spennande natteliv."
I´m currently reading a book called "Nattkino, ei bok om draum" (Night movies, a book on dreams), it is written by a Norwegian dream researcher named Jon Tolaas. There is some good stuff in it so I´d like to quote from it.
"When we have experienced the dramatic fall of masks in our own and other's dreams, the onedimentional " truth " about a man looks like a caricature. A man I've talked to about a dream, can never be quite the same afterwards. It is as I have [...] seen an exciting new dimension unfolding. It is a privilege that requires both respect and tact. It's easy to become fond of dreamers. We all live so difficult, mysterious and exciting nightlives. "
dagens drömcitat / todays dreamquote
“Man is a genius when he is dreaming.”
Akira Kurosawa, filmmaker
Akira Kurosawa, filmmaker
från drömdagboken / from the dream diary
2/2 2010 kl. 07.05
Jag är i en främmande universitetsstad. Vi ska ta oss från ena änden av staden till den andra för att gå på studentcaféet. Jag säger att "där kan man väl få en riktigt stor och god burgare med pommes frittes och en öl".
Först ska vi köra bil (men den försvinner senare). Vi är på en gata där vi måste köra in på en byggarbetsplats för att vända bilen. Där inne är det en hel massa väldigt unga hantverkare. Jag vet inte om de slänger kommentarer eller om jag bara känner mig provocerad av deras blotta närvaro. Jag sticker ut handen genom sidorutan och puttar till en cykel som står i vägen. Det är inte jag som kör.
Så är vi på en slags loppmarknad och det är nog i en stad i Tyskland. Där finns en hel del spännande saker, men det ända jag minns tydligt är en jättestor (säkert en meter hög) gammal flaska med Riesling eller liknande sött tyskt vin. Jag tänker att den typen vin nog inte håller sig så länge och att en sån flaska bara blir en kuriosa-/pyntgrej om man skulle köpa den. Flaskan själv är helt förvrängd.
Det mesta på loppisen är dammigt och det är tydligt att det är en sån där fast loppis med samma säljare hela tiden. Äldre människor som mest är där för det sociala och och för att få prata skit bakom ryggen på envar som inte råkar vara där just då.
Så kommer vi till ett ställe där alla de som jag är tillsammans med bestämmer sig för att de ska äta "hemma" i stället (dvs tillsammans i ett hus), men ingen frågar mig om jag vill vara med. Det är inte för att vara elaka de inte frågar mig, det är nog bara det att ingen tänker på att fråga. När jag går därifrån ser jag genom köksfönstret hur de förbereder middagen. jag känner mig lite utelämnad, men fast bestämd på att jag ska hitta studentcaféet själv och jag börjar gå. Jag vet i vilken riktning det är, jag ska hålla åt höger. Någon har tidigare visat mig var det är på en karta. Jag rotar ibland olika papper i fickan för att hitta kartan, utan att lyckas. Jag går ändå, och räknar med att jag ska klara att hitta det ändå.
Det känns ganska snopet att behöva gå helt själv, i stället för att vara ett helt gäng trevliga människor, som det skulle vara. Jag går upp för en trappa för att komma till en "huvudväg" som leder till höger.
Jag är i en främmande universitetsstad. Vi ska ta oss från ena änden av staden till den andra för att gå på studentcaféet. Jag säger att "där kan man väl få en riktigt stor och god burgare med pommes frittes och en öl".
Först ska vi köra bil (men den försvinner senare). Vi är på en gata där vi måste köra in på en byggarbetsplats för att vända bilen. Där inne är det en hel massa väldigt unga hantverkare. Jag vet inte om de slänger kommentarer eller om jag bara känner mig provocerad av deras blotta närvaro. Jag sticker ut handen genom sidorutan och puttar till en cykel som står i vägen. Det är inte jag som kör.
Så är vi på en slags loppmarknad och det är nog i en stad i Tyskland. Där finns en hel del spännande saker, men det ända jag minns tydligt är en jättestor (säkert en meter hög) gammal flaska med Riesling eller liknande sött tyskt vin. Jag tänker att den typen vin nog inte håller sig så länge och att en sån flaska bara blir en kuriosa-/pyntgrej om man skulle köpa den. Flaskan själv är helt förvrängd.
Det mesta på loppisen är dammigt och det är tydligt att det är en sån där fast loppis med samma säljare hela tiden. Äldre människor som mest är där för det sociala och och för att få prata skit bakom ryggen på envar som inte råkar vara där just då.
Så kommer vi till ett ställe där alla de som jag är tillsammans med bestämmer sig för att de ska äta "hemma" i stället (dvs tillsammans i ett hus), men ingen frågar mig om jag vill vara med. Det är inte för att vara elaka de inte frågar mig, det är nog bara det att ingen tänker på att fråga. När jag går därifrån ser jag genom köksfönstret hur de förbereder middagen. jag känner mig lite utelämnad, men fast bestämd på att jag ska hitta studentcaféet själv och jag börjar gå. Jag vet i vilken riktning det är, jag ska hålla åt höger. Någon har tidigare visat mig var det är på en karta. Jag rotar ibland olika papper i fickan för att hitta kartan, utan att lyckas. Jag går ändå, och räknar med att jag ska klara att hitta det ändå.
Det känns ganska snopet att behöva gå helt själv, i stället för att vara ett helt gäng trevliga människor, som det skulle vara. Jag går upp för en trappa för att komma till en "huvudväg" som leder till höger.
I'm in a foreign university town. We will get from one end of town to the other to go to a student café. I say that "where there could well be a really great burger and good french fries and a beer."
First, we drive a car (but it disappears later). We are on a street where we have to drive into a construction site in order to turn the car around. There are a lot of very young workers. I do not know if they throw any comments or if I just feel provoked by their mere presence. I put my hand out the side window and push aside a bicycle that stands in your way. It's not me driving.
Then we are in a sort of flea market and it´s in a city in Germany. There are a lot of exciting things, but the only thing I remember clearly is a huge (at least one meter high) old bottle of Riesling or other sweet German wine. I think that that type of wine probably does not stay good for so long and that such a bottle is only a novelty, if you would buy it. The bottle itself is quite distorted.
First, we drive a car (but it disappears later). We are on a street where we have to drive into a construction site in order to turn the car around. There are a lot of very young workers. I do not know if they throw any comments or if I just feel provoked by their mere presence. I put my hand out the side window and push aside a bicycle that stands in your way. It's not me driving.
Then we are in a sort of flea market and it´s in a city in Germany. There are a lot of exciting things, but the only thing I remember clearly is a huge (at least one meter high) old bottle of Riesling or other sweet German wine. I think that that type of wine probably does not stay good for so long and that such a bottle is only a novelty, if you would buy it. The bottle itself is quite distorted.
Most of the flea market is dusty and it is clear that it´s one of those flea markets that are permanent. Older people who are there mostly for the social, and to talk shit behind the backs of anyone who happen not to be there at the time.
So we come to a place where all those who I am with decides that they should eat "at home" instead (ie, together in a house), but no one asks me if I want to come. It is not to be mean they don´t ask me, it's probably just that nobody thinks of it. When I go away I see through the kitchen window, how they are preparing dinner. I feel a bit left out, but am sure I will find the student café myself and I start walking. I know in which direction it is, I'll keep to the right. Someone has already shown me where it is on a map. I look among papers in my pocket to find the map, but without success. I'll go anyway, and expect that I'll manage to find it anyway.
It feels pretty disappointing to have to go all by myself, instead of being with a bunch of nice people, as it was supposed be. I walk up a flight of stairs to get to a "highway" that leads to the right.mandag 1. februar 2010
dagens drömcitat / todays dreamquote
“Once upon a time, I, Chuang-tzu, dreamt I was a butterfly, flittering hither and thither, to all intents and purposes a butterfly…suddenly I awoke… Now I do not know whether I was then a man dreaming I was a butterfly, or whether I am now a butterfly dreaming I am a man.”
Chuang-tzu Chinese philosopher.
Chuang-tzu Chinese philosopher.
från drömdagboken / from the dream diary
En snabbis...
31/1 2010 kl. 03.45
Någon har en parallell websida och jag minns från sist jag träffade dem att de hade en vit barnsäng med en slags topp, eller lock, på.
Jag är jobbigt insisterande på att jag såg den sist vi sågs, men jag minns inte varför den är aktuell nu. Jag måste ha sett den igen, eller hört om en liknande... Det där med parallell websida är finurligt. Det gör att två olika adresser hamnar på samma sida. Men det är inte bara det, det är mer komplicerat än så.
A quickie...
31/1 2010 kl. 03.45
Någon har en parallell websida och jag minns från sist jag träffade dem att de hade en vit barnsäng med en slags topp, eller lock, på.
Jag är jobbigt insisterande på att jag såg den sist vi sågs, men jag minns inte varför den är aktuell nu. Jag måste ha sett den igen, eller hört om en liknande... Det där med parallell websida är finurligt. Det gör att två olika adresser hamnar på samma sida. Men det är inte bara det, det är mer komplicerat än så.
A quickie...
Someone has a parallel website and I remember the last time I met them they had a white crib with a kind of top, or cap, on.
(Something like this. Everything is painted white.)
I'm insisting that I saw it the last time we met, but I don´t remember why that´s interresting now. I must have seen it again, or heard of one similar to it... The parallel website is ingenious. It allows two different addresses to end up on the same page. But it's not only that, its more complex than that.
(Something like this. Everything is painted white.)
I'm insisting that I saw it the last time we met, but I don´t remember why that´s interresting now. I must have seen it again, or heard of one similar to it... The parallel website is ingenious. It allows two different addresses to end up on the same page. But it's not only that, its more complex than that.
Abonner på:
Innlegg (Atom)
