skisser 7 / sketches 7

Det var en stund sedan jag sist publicerade skisser från drömdagböckerna. Här är några:

It´s been a while since I published some sketches from my dream diary. So here are some:

dagens drömcitat / todays dreamquote

“I am not quite sure whether I am dreaming or remembering, whether I have lived my life or dreamed it. Just as dreams do, memory makes me profoundly aware of the unreality, the evanescence of the world, a fleeting image in the moving water.”
Eugène Ionesco

från drömdagboken / from the dream diary

För första gången kom jag i natt ihåg drömmar ordentligt på nattjobbet. Jag har nu jobbat sammanlagt sex nätter och det var på tiden att jag fick nåt nedklottrat i drömdagboken. Det var en del brutala saker som föregick i drömmarna i natt. Här kommer ett litet smakprov (faktum är att den här drömmen var så obehaglig att jag blir lite illamående nu när jag börjar transkribera den):

9/3 2010 kl. 02.43

"Det är på en parkering/rastplats med butik. Hebbe säger "där står mitt tält". Det är ett litet beige tält som står uppslaget på taket av en bil. Han har lånat ut det. Det är ett gäng bikers som är där. Anders (Hebbe) och jag råkar bara komma förbi. Vi vet att han som är i tältet kommer att dö. Vi vet det först och så får vi uppleva hur det går till. Vi sitter vid rastplatsbord tillsammans med några andra när han i tältet blir attakerad, eller så är det en trafikolycka. I alla fall så kommer han gående efteråt - mot oss - med kraftiga skärskador från ansiktet och ned längs hela kroppen. Såren är så färska att det inte börjat blöda riktigt ännu. Det är röda streck och vissa ställen är det fläkt upp hud. Det är otroligt obehagligt. Han kommer och ska sitta vid det bord vi sitter vid. Jag antar att han och alla andra är så fulla att de inte reflekterar över hur allvarligt det är. Bilen rullar iväg själv bort mot en snödriva (men det är inte kallt ute). Jag tänker först att det inte är någon poäng att ringa ambulans eftersom han ska/kommer att dö i alla fall. Anders är enig i den värderingen. Men så tycker jag att det ser så jävligt ut och vi blir eniga om att ringa i alla fall [på något mystiskt sätt så är det som om Anders och jag är i en egen dimension som bara delvis sammanfaller med de andras]. Det är 114 som är nummret för personskador, eller hur? Vet inte helt men det spelar väl inte så stor roll. Jag hittar en telefon inne i butiken. Reflekterar över om jag borde fråga om lov att få låna den, men kommer på att nödnummer är gratis så jag bara ringer. Det är musik på där vi är (inne i butiken) så Hebbe visar mig en bakväg ut så jag kan prata i fred. Det svarar och jag jag berättar vad som hänt. Försöker vara korrekt och börja med var jag är men kan inte precis nu komma på vad det heter, lovar att återkomma till det innan jag lägger på och så börjar jag berätta om skadorna och vad jag heter... Det känns bra att ringa trots att jag redan vet att han kommer att dö. Jag har en känsla av att han egentligen blivit slagen med hammare men det är helt tydligt att det är omfattande skärskador han har...

For the first time at my night job, I remembered dreams properly last night. I have now worked for a total of six nights and it was about time I got something jotted down in the dream diary. Some brutal stuff happened in my dreams last night. Here's a small sample (the fact is that this dream was so unpleasant that I get a little sick now that I start to transcribe it):

"There´s a parkinglot / rest area with a shop. Hebbe says "that´s my tent". There is a small beige tent that is mounted on the roof of a car. He has lent it away. It´s a bunch of bikers who are there. Anders (Hebbe) and I just happen to come by. We know that the guy in the tent will die. We know it first and then we'll see how. We sit at a table in the resting area, along with some others, when he in the tent gets attacked, or is it an accident. In any case, afterwards he comes - towards us - with sharp cuts from his face and down the whole of his body. The wounds are so fresh that they haven´t really started to bleed yet. There are red lines and some places the skin is flared. It is incredibly unpleasant. He wants to sit at the table we are sitting at. I guess he and everyone else is so drunk that they don´t see the seriousness of the cituation. The car rolls off by itself toward a pile of snow (but it's not cold outside). At first I think that there´s no point in calling an ambulance because he will die anyway. Anders agrees. But then I think it looks so damn bad and we agree to make the call anyway [in some mysterious way, it's as if Anders and I are in our own dimension that only partially coincide with that of the others]. It is 114, the telephone number for personal injuries, right? Don´t know really but it doesn´t matter much. I find a phone in the store. At first I reflect on whether I should ask for permission to borrow it, but then I remember that emergency calls are free so I just make the call. There is music where we are (in the store) so Hebbe shows me a back way out so I can talk in peace. Someone picks up and I tell him what happened. Trying to be correct and start with where I am but right now I can´t think of what it's called, I promis to get back to it before I hang up and I'm start talking about the injuries... It feels good to call even though I already know that he will die. I have a feeling that he really was beaten with a hammer but it is quite clear that he´s got extensive cuts...

dagens drömcitat / todays dreamquote

“If someone were to tell me I had twenty years left, and ask me how I’d like to spend them, I’d reply ‘Give me two hours a day of activity, and I’ll take the other twenty-two in dreams.’”
Luis Buñuel

Kapten Haddock drömmer igen / Captain Haddock dreams again

från drömdagboken / from the dream diary

Som jag har sagt tidigare så är det av och till tur att man inte behöver stå till svars för sina drömhandlingar i det vakna livet. Då hade vi väl suttit inne på livstid hela bunten vid det här laget...
Så här var det i natt:

6/3 2010 kl. 07.18

"Jag är en galen mördare som får kommando av mina fingrar att mörda [alla fem fingrar på ena handen har små ansikten]. Det är i ett bostadsområde [av typen "gated community", som det heter over there]. Det är väldigt lerigt på marken eftersom det regnar och regnar och har regnat i långa tider. Jag har över 4000 människoliv på mitt samvete säger mina fingrar.
Bernt och Pia... Vi har kört ett par timmar norrut och det är bara 3 mil kvar till Piteå. Bernt har jobbat länge och när han är färdig i natt så ska han på ett till jobb i Piteå. jag frågar Pia om det inte är vansinne men hon säger att det går bra eftersom det bara är 3 mil till. Jag kan inte förstå hur det bara kan vara 3 mil till...
Gated Community. Ser på karta för att förstå hur det hänger ihop. Var kommer man in igen när man kommit ut. Kartan är så liten, dvs skalan är så liten att så det är svårt att förstå hur det hänger ihop. Vi ska ut och så tillbaka igen. Det är två såna communitys vid sidan av varandra.
Jag och Rune. Han säger att han kastade upp frön på det där taket som vi står vid sidan av. Jag tittar och så flinar jag eftersom det är omöjligt att han gjort det. Taket är lågt, det är antingen ett växthus eller möjligen ett garage. Hela taket är indelat i små rutor, kanske 20-30 cm kvadrater (dvs sidan på kvadraterna är 20-30 cm) och på varje kvadrat är det lagt frön eller olika sorters bönor och allt är gjort otroligt noggrant. Dvs ingen har kastat upp frön och bönor, bönorna har lagts i räta rader, överlappande den raden som ligger under, ungefär som fiskfjäll. Jag kan gott tänka mig att Rune varit med om att lägga detta vansinniga tak, men han har absolut inte "kastat" upp bönor och frön.
När jag är mördare (det är bara på slutet) är jag inne i ett av de husen tillsammans med en annan man. Det är inga väggar inne i huset, bara ett öppet rum med singel på golvet/backen, dvs det är antingen garage eller växthus men där är inga bilar eller växter så det är ett hus med grus på golvet helt enkelt. Jag påminner om en galen mördare i en pre-code horror serie. Jag ska mörda mannen... Mina fingrar säger att det blir nummer 4.046, men jag har en känsla av att den här gången är det min tur att själv dö. Den mannen är antagligen min överman... Ett annat av mina offer ligger i en låda/kista runt hörnet i rummet. Det är nån slags vit substans runt omkring, det är något övernaturligt som pågår här, kanske ektoplasma..?"


As I´ve said before, sometimes it´s a good thing that we don´t have to stand trial for the things we do in our dreams. We´d probably all be serving life sentences.
This is what happened last night:

"I'm a mad killer who take orders from my fingers to kill [all five fingers on one hand have small faces]. It is in a residential area [ a gated community]. The ground is very muddy because it's raining and raining and have been raining for a long time. I have over 4000 lives on my conscience my fingers tell me.
Bernt and Pia ... We drove a couple hours north and there is only 3 mil left to Piteå. Bernt have worked long and when he is ready tonight he is off to another job in Piteå. I ask Pia if that´s not madness, but she says it is fine, as it´s only 3 mil more. I can not understand how it can be just 3 mil...

Gated Community. I look at the map to see how it all fits together. Where get in again once you´ve gotten out. The map is so small, the scale is so small, that it´s difficult to understand how it all works. We are going out and then back in again. There are two communities side by side. Me and Rune. He says he threw the seeds onto the roof where we are. I take one look and I grin because it´s impossible that he did that. The ceiling is low, it is either a greenhouse or possibly a garage. The entire ceiling is divided into small squares, maybe 20-30 cm squares (ie the side of the squares are 20-30 cm) and in each square there are seeds and various kinds of beans and everything is done extremely carefully. That is, no one has thrown the seeds and beans up, the beans have been laid in straight rows, overlapping the row below, much like fish scales. I can well imagine that Rune helped to make this mad roof, but he has absolutely not "thrown" beans and seeds up.

When I am a murderer (that's just in the end) I am inside one of the houses along with another man. There are no walls in the house, just an open room with gravel on the floor / ground, ie it´s either a garage or a greenhouses, but there are no cars or plants so it´s just simply a house with gravel on the floor. I am like a crazy killer in a pre-code horror comic book. I'll kill the other man... My fingers say it will be number 4046, but I have a feeling that this time it's my turn to die. That man is probably my superior... Another one of my victims is in a box/coffin around the corner of the room. There is some kind of white substance all around, there´s something supernatural going on here, maybe Ectoplasm ..? "

faksimil / facsimile

Detta är en testsändning.

På min utställning i Bærum Kulturhus som pågår just nu kan besökaren ta med sig två A4-ark hem. På dessa ark är det faksimiler av utdrag från mina drömdagböcker. Om du inte har möjlighet att komma till utställningen och ändå har lust på faksimilerna så kan du lasta ned dem som pdf-filer här, respektive här.


This is a test.

In my exhibition at Bærum Kulturhus right now, the visitor can take two A4 sheets of paper home. On these sheets, there are facsimiles of excerpts from my dream diaries. If you are unable to come to the show and still want the facsimiles you can download them as pdf files here and here.

vernissage / opening

I kväll kl. 18.00 öppnar min utställning - "Dream House" - i Bærum Kulturhus, Sandvika, Norge.
Det är därför jag inte har bloggat så mycket i det sista. Vi får se om det blir bättre fr.o.m. i morgon.

TILT

goda hjälpare / great helpers

huset / the house

Tonight at 6 o´clock my exhibition - "Dream House" - opens in Kulturhuset in Bærum, Sandvika, Norway. That´s why I haven´t been blogging so much lately. We'll see if it picks up tomorrow.

drömkonst / dream art

För ett par veckor sedan berättade jag om att jag drömt mig till en lösning på ett problem jag hade. Det handlade om vad jag skulle göra i ett mycket speciellt utställningsrum som jag ska ställa ut i fr.o.m. i övermorgon. Här kan du läsa inlägget. Nu är verket s.a.s. färdigt och ser ut så här:



Bilden är inte så bra, men det ger i alla fall en hint om hur drömidéen ser ut i verkligheten.

A couple of weeks ago I told you that I had dreamed a solution to a problem I had. It was about what I would do in a very special exhibition space that I will exhibit in from the day after tomorrow. Here you can read the post. Now the piece is done and it looks like this. The picture is not so good, but at least it gives a hint to what the dream idea looks in real life.

Dream House

Problemet är att jag - dessa dagar - börjar tänka så fort jag vaknar, då minns jag nästan inga drömmar. Jag har lite för många bollar i luften just nu. Utställningen öppnar om två dagar (jag tror att det blir fint, förresten...).

Velkommen til åpning av utstillingen Dream House i Bærum Kulturhus, Sandvika!

Johan Urban Bergquist viser i Bærums Kulturhus en miks av gammelt og nytt, høyt og lavt, drømt og udrømt. Utstillingen finner sted i omgivelser som med letthet kan ge assosiasjoner til drømmenes, eller marerittenes, arkitektur…

Utstillingen åpner 3. mars kl.18.00 og står til tirsdag 28. mars.


The problem these days is that I start thinking as soon as I wake up, the result is that I recall almost no dreams. I have too many thing on my mind right now. The exhibition opens in two days (I think it will be nice, by the way ...).

Welcome to the opening of the exhibition Dream House in Bærum Cultural Center, Sandvika, Norway!

Johan Urban Bergquist will in Bærums Kulturhus show a mix of old and new, high and low, dreamt and undreamt. The exhibition takes place in a setting that is easily associated with dream- or nightmare-architecture...

The exhibition opens 3 March 18.00 and is open until Tuesday 28 March.